EN RESEBERÄTTELSE - VÄRLDSKONGRESSEN SIMMENTAL/FLECKVIEH, AUSTRALIEN

Sverigedelgationen bestod av Ida Alfredsson, Niklas Alfredsson, Inge Gregor och Georg Brunner

15-09-2010:

Ida och Niklas Alfredsson ankommer till München. Vi hade en trevlig kväll ihop. Niklas konstaterar då att han har en för dålig resväska för en så stor resa

16-09-2010: Vi gör en rundtur med bussen i München. Det köps en ny väska för Nike. Ca två timmar före starten till Singapore och Melbourne, träffas hela ”Fleckvieh-gruppen” på flygplatsen i München. 23:05 startar flyget till första destinationen Singapore, för att efter ett uppehåll fortsätta

17-09-2010: vidare och efter många timmar överskrida gränsen för nästa dag och ankommer den

18-09-2010: på morgonen till Melbourne. Tyvärr kom vi inte helskinnade genom tullen. Det blev komplikationer med en dams halsband och några bananer som tullarna inte släppte genom. Bananerna kastades (det får ej föras in frukter till Victoria, Australien). Halsbandet kostade 50 dollar att sända tillbaka till Tyskland. På kvällen började reseprogrammet med en välkomstmiddag. Grupperna från alla länder presenterades för varandra. Våra guider för tiden i Melbourne, George och Silvia Cassar hälsade oss välkomna.

19-09-2010: Det var valdag i Sverige, de borgerliga vann. På förmiddagen besökte vi Victoria market i Melbourne. Där fanns allt mellan kläder till livsmedel och souvenirer. Vi fortsatte på efter-middagen till Kingslake med besök av Yarra Valley- djurparken. 1600 km² brann ner för ett par år sedan och 95 personer omkom. Vi besökte ett donerad samlingslokal med 6 st. Kök. På kvällen fick vi på en herrgård middag med långsamt kokt simmental-kindkött.

20-09-2010: En del av gruppen besökte den botaniska trädgården i Melbourne. Vi andra åkte på två gårdsbesök. Den första gården ägdes av en f.d. fabrikör av fönster. Han hade planerat vårt besök ett år innan. Det var välordnat med gruppering av djuren (mycket fina simmentaldjur). Det bjöds på förmiddagskaffe och sedan middag med tre olika sorters kött och tillbehör. Den andra gården var utav lite mindre format. Den ägs av en familj med maltesisk ursprung. Det var hög standard av djuren. De deltar alltid med sina djur på utställningar.

21-09-2010: Denna dag var kongress hela dagen med föredrag osv. Niklas och Ida fick en inbjudan på Melbourne – Club. På kvällen åt dom ihop med Bruce Holmqvist, Josef Kucera och ordföranden av australienska Simmentalföreningen. Värdpar var chefen för Melbourne Royal Show (Steven Jill och hans fru).

22-09-2010: Vi tittade på när alla badade, fönade och friserade Simmentaldjur på Melbourne Royal Show. På kvällen avslutningsmiddag på cricket-ground (Vip-logen) på Olympiastadion i Melbourne.

23-09-2010: Som avslutning av kongressveckan besöktes fyra gårdar. Första gården hade vanliga Simmentalkor med ”rätta” färgen. Vi fick fika i garaget. Andra gården var nyuppbyggd med ”Black-Simmental” efter den omfattande skogsbranden som härjade i trakten. Det fanns en minimarket med musikunderhållning och middag i de nya byggnaderna. Georg träffade en farmare som var från Schweiz som har flyttat till Australien och köpt en gård på äldre dagar. Den tredje gården hade 400 svartvita kor med mjölkkarusell. Fjärde gården hade 150 mjölkkor som har börjat mjölka in fleckvieh på holstein. Trevlig besök med minglig kohage. Ida var välkommen 05.30 nästa morgon till mjölkning.

På kvällen tog vi avsked av en del kongressdeltagare som skulle flyga till sina respektive hemorter.

24-09-2010: En rest av gruppen som passar precis i en buss med svenskar, schweizare, österrikare, tyskar och ett par från Colombia. Vi flyger på morgonen till ”Ayers Rock”. På eftermiddagen vandrar vi runt mellan Kata Tjuta Olgas huvuden. Vi hade bråttom för att vi vill titta på solnedgången vid Urulu. Katatjuta heter Olgas huvuden. Vi fick Champagne med tilltugg. Urulu är en enda sten som kallas för Ayers Rock. 345 meter över marken och en mil rund så stor är en sten. Utan dessa attraktioner skulle ingenting finnas som lockar turister. Annars finns det bushlandskap.

25-09-2010: 04.45 var det väckning. Efter en kopp snabbkaffe skyndade vi in i bussen till soluppgången. Väl framme vid Ayers Rock blir vi väckta av Denises sensuella röst som fick alla i bussen att fnittra. Vi ser på soluppgången vid bara 6 graders värme. Sedan får vi frukost vid ”culture centre for Aborigines” . Ida besteg efteråt med andra Ayers Rock. Theresa Espinosa gick upp med foppatofflor - en prestation. Övriga åkte runt stenen och tittade hur det såg ut på andra sidan. Sedan åkte vi buss till Kings Canyon.

26-09-2010: Vi promenerade i Kings canyon. Sedan besökte vi en kamelfarm. Där träffade vi en svensk flicka från Katrineholm som var praktikant. Hon ledde kamelerna i en inhägnad plats så de som ville kunde rida en kort stund på en kamel. Sedan åkte vi buss till Alice Springs - en gammal knytpunkt för teletrafiken i Australien. Efteråt tog vi flyget till Darwin.

27-09-2010: Vi åkte med buss till Kakadu National Park med krokodiler, mycket fåglar och andra djur. Det följdes av en båtfärd i ”Yellowwater”. Vi fick vi se på grottmålningar.

28-09-2010: Om igen fick vi vara med om en båttur i kanjonen på ett vatten som skedde i etapper, dvs vi fick promenera mellan två olika höjder och ta nästa båt på grannsjön på högre nivå. På eftermiddagen åkte vi genom det tropiska landskapet och gjorde rast vid puben där ”Crocodile dundee's ” vattenbuffel vid namn Charlie stod uppstoppad i helfigur på en bänk. Det smakade gott med öl efter all bussåkning.

29-09-2010: Den sista dagen i Australien har börjat. På förmiddagen hade vi fri aktivitet i Darwin. Ida, Nike, Inge och jag gick bl. a. till Krocusaurus cove, en djurpark med stora och små krokodiler, sköldpaddor osv. På eftermiddagen gick vi ombord på flygplanen med destinationen Singapore.

30-09-2010: Över London (mycket dimma) för att komma igen till München. Vi åkte pendeltåg till oktoberfesten bara en liten stund för att visa Ida och Niklas. Sedan var det dags för dom att flyga tillbaka till Sverige. Som alla läsare av den här reseberättelse förstår, så har vi alla varit med om en hel del.

Georg Brunner