En typisk Fleckviehko
Kon på bilden är sex år, har fått fem kalvar och mjölkade
11 000 i förra laktationen. Så mycket hull har hon nu när hon mjölkar
över 40 liter. Hon hade 569 kg slaktvikt. Ägare till den kon är en nordtysk lantbrukare som har
bytt ut sina holsteinkor till Fleckvieh. Idag mjölkar hans 100 kor
i snitt 10 900 liter.
Presentation av en nygammal ras i Sverige.
Fleckviehkon har sedan 70-talet funnits i vårt land. Tanken var, att använda dem som
köttdjur. Sveriges avelsföreningar och seminstationer har med flit undanhållit informationer
till lantbrukarkåren att Fleckviehkon även är en mycket bra mjölkko.
I Mellaneuropa är de en stark konkurrent till rena mjölkraser. I Tyskland finns det till
exempel 1,4 miljoner mjölkkor av denna ras. Det är den näst största mjölkrasen i det landet.
Seminstationen i Grub utanför München har 10 800 mjölkbönder som medlemmar. De har
96% Fleckvieh. Per år är det 300 000 nypåbörjade djur. Seminstationen exporterar till
ca. 40 länder (sperma och embryo).
Rasen börjar även breda ut sig i norra Tyskland. Där har hittills låglandsrasen dominerat.
Lantbrukare som har Fleckvieh, talar om följande fördelar. Avkastningen är vid bra
skötsel och utfodring mellan 7 000 och 15 000 liter per år. Trots den höga avkastningen,
så har korna bra köttutbyte och högre klassning.
I stället för 2,3 laktationer, så håller de i snitt 3,8, alltså 1,5 laktationer mer.
Bönderna har så möjligheten att selektionera mer bland kvigorna. De förädlar grovfoder
bättre än vanliga mjölkkor. Således går det åt mindre mängd kraftforder. Cellhalten är
låg hos Fleckviehkorna; cirka 110 000 i genomsnitt.
Kalvarna växer bättre
Vid ett försök med stutar, så har det jämförts låglandsstutar och korsningar med Fleckvieh.
En låglandsstut behöver 28 månader för att komma upp i bra vikt och slaktmognad.
Fleckviehkorsningen behöver enbart 20 månader. Bara där spar man 8 månader foder.
Dessutom klassar sig Fleckviehkorsningen bättre.
I nordvästra Tyskland vid holländska gränsen bor lantbrukaren Vermoehlen (bilden).
Till 1990 hade
han 47 holsteinkor. De mjölkade då 8 400 liter. Vermoehlens kor var bland de bästa i
trakten. Trots det var han inte nöjd. Korna hade för lite kött och hade för dålig hållbarhet.
Höga celltal (i snitt 254 000), matsmältningsproblem, löpmagsförskjutningar, kalvförlamningar
m.m. äventyrade gårdens ekonomi och förorsakade mycket stress för Vermoehlen. Alla
rekryteringskvigor gick åt till att ersätta sjuka kor som inte ens var gamla. För att råda
bot på dessa problem, så korsade Vermoehlen sina låglandskor med Fleckvieh.
Idag har han 100 Fleckviehkor (50-100%) i sitt lösdriftsstall. Han utfodrar med ett fullfoder
blandning av majs- och gräsensilage, rågvete, hackade majskolvar och soja. Vermoehlen ger
ett toppfoder de första 200 laktationsdagarna till sina högmjölkande kor. Korna mjölkar nu
i snitt 10 900 kg per år. Celltalen ligger nu endast på 65 000.
Vermoehlen säger, genom att korna håller sig friska, så mjölkar de mer per år och i livet.
Fleckviehkorna tål den energirika utfodringen bättre än låglandskor. De är allmänt tåligare,
har mindre matsmältningsproblem, bättre juverhälsa och fruktbarhet och bättre ben. När den
dagen kommer och en ko eller kokviga går till slakt, så får Vermoehlen minst två gånger
så mycket per djur jämfört med om han hade haft låglandsmjölkkor. Alla dessa fakta har
gjort att Vermoehlens bokföringsresultat idag är det bästa i traktens bokföringsbyrå.
Många bönder i norra Tyskland har observerat detta och vill nu gå Vermoehlens väg. Flera
gårdar har redan flera korsningskor i sina besättningar.
Även i Sverige har många bönder vaknat. Så Fleckviehvågen har redan brett ut sig i Sverige
och Norge. Bayern Genetic har idag ca. 140 kunder i Sverige.
Du mjölkbonde, som vill ha mjölkkor som är hållbara och ger mer kött, är välkommen hos
Bayern Genetic som kund. Du kan även bli medlem hos seminstationen Grub. Du kan då få
rabatt på alla semindoser (10%). Seminstationen ger även rådgivning om utfodring m.m.
Georg Brunner